onsdag 6 april 2011

Ibland känns...


...tillvaron lätt tröstlös... Efter att jag gjort förra inlägget här på bloggen tog det inte många timmar innan Sixten insjuknade i detta årets andra kräksjuka... Efter det har han haft feber (39 grader) till & från varpå en envis ögoninflammation blommade upp... Denna fick efter knappt en vecka sällskap av en dunderförkylning med många dagars hög feber, hosta, ont i halsen, grönt snor m.m Sixten fick en ny kur antibiotika förra måndagen för att kurera det hela. Febern & alla symptomen försvann men inte tröttheten. Så igår, innan kuren är avslutad, sticker febern iväg igen & håller fortf. i sig... Sixten är ledsen, i stort behov av närhet, trött & mår förmodligen inte alls bra... Vad är detta? Jag blev ordentligt noncharlant bemött på vårdcentralen när jag kontaktade dem idag. Det är märkligt att en del människor kan få en att känna sig som ett besvärligt barn när man söker hjälp... Efter att ha gråtit en massa tårar idag så har jag slipat mina vapen & tänker minskäl göra en ny påringning imorgon bitti! Då jäklar tänker jag inte ge mig! Har dock fått en tid på barnmott. i nästa vecka & då tänker jag vara enormt påstridig för att få kollat Sixten med div. prover. F-n att man ska behöva bli förbannad & hävda sin rätt för att bli hörd! Det finns inget jag önskar högre nu än att Sixten blir kvitt alla infektioner...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar