Länge sedan sist...

1. Jag tillsammas med Helenes minsta son (som ännu inte fått sitt namn bestämt) och Sixten. 2. & 3. Min lilla prins med hjälmen i munnen. Den fungerade under dagens besök hos Helenen som ett trygghets-objekt, varpå han konkade omkring på den nästan hela tiden... 4. & 5. När vi fick insatt en ny våtrumsmatta i duschen för ett tag sedan fick Sixten bada i köket. Han fick då ha sina kastruller i badbaljan och han la ner mycket möda och stort besvär på att försöka dricka ifrån silen... han kunde inte riktigt förstå varför han inte fick i sig något vatten... Det hela var mycket charmigt att iaktta!"

Mmmm...det var ordentligt länge sedan jag skrev här på bloggen - över en hel månad sedan sist... Detta beror till största del av att jag näst intill varit begravd i allt jobbarbete på kvällarna efter att Sixten somnat... Men nu har jag höstlov och det är jag så fruktansvärt välförtjänt av (jag struntar i den svenska Jante-lagen)!!! I veckan som kommer ska jag och Sixten åka till Stockholm för att bo hos och träffa min lillebror Emil och hans sambo Emma, träffa en kompis till mig, träffa min pappa och hans fru som också är i Stockholm under veckan samt bara njuta av vad Stockholm erbjuder. Så då kommer jag förmodligen att blogga lite igen, när jag är på språng och njuter av min ledighet! Ja, en del har hänt med Sixten sen jag skrev sist men framför allt så rullar vardagen på. Sixten var sjuk ett tag och haft halsfluss samt att han strax därefter fick något som kallas för "Höstblåsor"... Sen har han haft skov av "Nattskräck" vilket är ett sömngångaraktigt tillstånd där han bara skriker hysteriskt i sömnen och inte blir lugnad av att jag tar upp honom och försöker trösta honom, utan detta verkar bara förvärra det hela. Jag kontaktade läkaren när detta hållt på ett par nätter, varpå den sista natten hade han vaknat tre gånger och det hade nästan tagit en timme åt gången för att få honom att somna om (eftersom han tillslut vaknade från "sömngången" när jag försökte att lugna honom...). Jag kan lova att detta är rätt utmattande när man ska upp och jobba på morgonen... Läkaren gav mig rådet att bara finnas i närheten av Sixten och förhindra att han skadar sig genom att kasta sig in i sänggavlen eller liknande och rådet verkar fungera hittills Nu har Sixten varit lugn på nätterna i nästan två veckor men när det hände innan dess fanns jag bara hos honom och fungerade som en fender varpå han hux flux somnade rakt upp och ner mitt i ett gallskrik... mycket märkligt... Sen har lilleman ramlat och slagit upp pannan strax ovanför ögonbrynet, så nu har han ett andra ärr i ansiktet... Men i övrigt mår min lilla prins bara prima! Han visar nya saker varje dag som han snappat upp, framförallt av de andra barnen hos dagmamman vilket än så länge bara är positivt. Sixten har dessutom blivit 1 år och 5 månader gammal och vi har passerat det känslomässigt laddade datumet (för mig) då vi för ett år sedan åkte ner tills Lunds barnsjukhus med Sixten som visat sig vara akut hjärtsjuk... Idag har jag och Sixten varit och hälsat på min väninna Helene med familj eftersom de fått en liten prins till i familjen. Så ljuvligt söt han var! Jag vet inte vad som händer med mig när jag får hålla små bebisar men jag blir helt gråtmild... Jag känner mig så väldigt tacksam över att jag fått äran att ha min lilla prins i mitt liv! Det är så gott att få hålla så små barn i famnen och bara få vara dem nära och liksom låta allt annat runt om bero. Iallafall så var "lillebror", som Helenes lillprins än så länge kallas, helt underbar och det var mysigt att träffa hela familjen. Nu lockar sängen för mig innan Sixten vill upp igen vid 05-tiden imorgon! Simma lugnt!